Uffe Berg intevjuar Albert Månsson, och pratar om att växa upp i en handbollsfamilj, äventyret i LUGI, känslan inför derbyt mot H43 och mycket annat.

Om handbollsfamiljen Månsson

Hur känns det att vara nästbästa handbollsspelaren i familjen?

(Skratt) Ja, hur det känns? Det är självklart att jag också drömt om att bli proffs, men den känslan är ju oberoende för hur det går för Axel. Min karriär påverkas inte av honom.Jag är naturligtvis väldigt glad för hans framgångar. Sen finns det ju många mittnior i Sverige att jämföra sig med, inte bara min bror.

Hur är han när ni träffas? Kommer han med någon pik eller liknande?

Eftersom vi nu bägge har en anknytning till LUGI så kommer det inget om det. Jag brukar snarare skoja med honom om att nu har jag fått komma hit för att spela upp laget som han tog ner. Men vi är ju bröder så det är klart att det är lite diskussioner. Axel är väldigt ärlig när vi diskuterar, jag är mer snäll.

Vi ska inte fastna på Axel, men en sista fråga. Det är ju en otrolig utveckling han har haft? När kände du att han, som 3 år yngre, gick förbi dig i handbollen?

Ja verkligen en otrolig utveckling. Han har fått en bra roll i IFK, men det stora jobbet gör han själv. Med sin träning och sin fysik. Förmodligen helt överlägsen i sin fysik i kombination med hans storlek.

Mitt sista år i OV, då låg jag väl fortfarande framför honom. Axel var i LUGI och fick inte spela så mycket. Året efter det var jag skadad och Axel vann skytteligan i LUGI. Så då var han förbi.

Pratar ni något annat än handboll hemma?

Ja det gör vi, men det är klart att vi delar ett väldigt stort intresse i familjen. Det blir en hel del om handboll.

Vi har ju inte nämnt det men vår lillasyster spelar också handboll, i Lödde och har kommit väldigt långt i sin utveckling. Hon har också spelat på landslagsnivå för sin ålder. Mamma har också spelat handboll i högsta serien och har ett stort handbollsintresse.

Om Alberts karriär

Jag vill höra om din start inom sporten. Fanns det ens något alternativ till att det skulle bli handboll?

Jag har provat på andra sporter också. Fotboll spelade jag längst, tills jag var 15 år. Men jag har även provat på simning, kanot och tennis.

Jag var på ett riksläger för handboll och hade ett samtal med Tomas Axnér, som var vår förbundskapten, och han la fram att det var väl dags att välja sport nu.

Gjorde du ditt val där och då?

Jag hade egentligen gjort mitt val redan innan, men höll kvar fotbollen för det var roligt och jag hade kompisar där.

Jag var egentligen helt säker på att det skulle bli handboll.

Det var helt mitt eget val, ingen i familjen har pushat mig i den riktningen utan Ola har fått åka med på otroligt många fotbollsmatcher under åren.

Sen blev det Lödde Vikings. Vad har du att säga om den föreningen?

Ja, det är ju MIN klubb. Den klubb som jag känner starkast anknytning till. Det ungdomslag som jag spelade i var mycket speciellt. Vi var bara 10 killar från det vi var 12 år upp till 16.

Jag håller fortfarande på Lödde Vikings och ser nästan alla av herrarnas matcher.

Jag har även agerat ungdomsledare i klubben, för min systers lag, när jag haft mina skadeperioder. Jag försöker hjälpa till under Vikingaspelen och vid andra tillfällen så det finns starka band till Lödde fortfarande.

Sen blev det OV Helsingborg efter det. Var inte LUGI intresserade av dig?

Nej, det var de inte. De befann sig högre upp i hierarkin vid det tillfället. Sen erbjöd ju OV mig ett A-lagskontrakt och en plats som en av sex niometersspelare. Jag var 17 år då, pappa hade varit tränare där tidigare, så där fanns ett band till OV.

Det blev spel i ett antal år i OV, men då kom också första skadan. Vad var det som hände där?

Jag hade två korsbandsskador under min tid i OV. Andra året och det femte. Sista året gick jag i stort sett skadad. Borta i totalt två hela säsonger.Det var väldigt väldigt tufft.

Efter första skadan så gick det mycket bra när jag kom tillbaka. Efter andra skadan mycket tufft mentalt. Jag fokuserade på min rehab, började studera och stöttade upp i Lödde.

Sen blev det Alingsås i ett år. Hur var det?

Jag trivdes mycket bra i staden. Väldigt mysig stad att vara handbollsspelare i. 30 000 invånare och handboll är nummer ett i staden.Handbollen blev inte riktigt som jag tänkt mig, för jag blev ju inte kvar. Alingsås ville något annat framåt.

Vad vill du med din karriär? Du har spelat på hög nivå länge, men du är ju bara 23.

Som jag sa tidigare så har jag drömt om att bli proffs utomlands, och det drömmer jag fortfarande om. Men där finns en ödmjuk förståelse att det är en lång väg dit och det är inget jag går och tänker på dagligen. Jag är väldigt nöjd så länge kroppen känns bra och jag kan spela handboll.

Ett konkret mål för mig är att jag har gjort väldigt mycket inom handboll, men jag har aldrig spelat en slutspelsmatch i högsta serien. Det tänker jag ofta på. Jag kan väl för ***  inte sluta spela handboll innan jag har spelat ett slutspel.

Känner du att du utvecklas fortfarande i ditt eget spel.

Ja, det gör jag. Men det viktiga är att kroppen känns bra och det har den gjort hela säsongen. Att fysiken har utvecklats gör att jag känner att jag blivit en bättre handbollsspelare. En eloge till fystränare Anton Bengtsson.

Om flytten och första året i LUGI

Sen kom LUGI upp som ett alternativ?

När jag inte blev kvar i Alingsås så bestämde jag mig för att jag ville hem till Skåne. LUGI hörde av sig väldigt tidigt. Det presenterades ett bra förslag både handbollsmässigt och sen visionen framåt som jag gärna ville vara med på. Allt var perfekt, förutom att det var Allsvenskan.

Var det klart att det var Ola som skulle träna då?

Ja det var klart och jag tyckte det var positivt. Jag och pappa har alltid kommit väldigt väl överens och har lätt för att samarbeta. Dessutom ser vi lika på handboll. Jag har ju haft Ola tidigare också i Lödde och det gick bra.

Hur fungerar det, kallar du honom pappa hemma och Ola inom handbollen?

Det brukar bli lite mer Ola när vi tränar, men det är mer för att de andra säger Ola. Ibland kommer det ett pappa också, men det är inget som någon reagerar på.

Du nämner det själv, vilka tankar hade du om att gå ner en division?

Eftersom jag spelat i Handbollsligan och jag vunnit Allsvenskan 2 gånger så är det klart att jag var lite tveksam.

Men allt annat vägde upp det och att det var just i Lund hjälpte också till. Men truppen och projektet framåt var väldigt intressant och att jag skulle vara en av de mer rutinerade tyckte jag skulle bli jätteskoj. Rätt val för mig känner jag nu.

Sen blev du lagkapten direkt när du kom in också. Ny i truppen, ny i föreningen. Hur gick det till?

Egentligen var det inte så konstigt eftersom vi var 11 nya i truppen. Sen är jag ju inte kapten själv. Jag delar på sysslan med Calle Lindqvist. Vad jag förstår så diskuterades det i ledarstaben och i laget. Jag fick frågan och lösningen med att dela på det var bra.

Vilka egenskaper besitter du då som passar för en sådan roll?

Oj vilken svår fråga. Jag är intresserad av gruppdynamik och tycker jag har en förståelse för hur det fungerar. Jag tar naturligt mycket plats på planen eftersom jag styr anfallsspelet.

I min intervju med Anton Sandström så berättade han att du var väldigt involverad i att planera och sätta anfallsspelet utanför plan också. Vad kan du berätta om det?

När jag spelade i Lödde så hade jag Christian Håkansson som tränare. Han var väldigt taktiskt drillad och hade själv spelat mittnia. Där är starten och detta har varit min spetsegenskap som jag byggt min karriär på. Så i grunden så är det Stoffe Geissler och jag styr upp anfallen inför träning och match.

Hur ser du på din roll i laget?

Jag spelar mycket anfall, jag styr mycket vad vi ska hitta på. Jag har även stor roll i övertalsspel, 6–5 eller 7–5. Vi spelar inte så mycket 7–6, det hade jag gärna gjort mer.

Jag hade velat göra fler mål, men det är i grunden inte min roll. Gör jag många mål så är det något som inte stämmer. Skånela hemma, till exempel jag gjorde jag 8 mål och vi förlorade med 12.

Du visar väldigt mycket energi både på plan, men inte minst när du eller laget gör mål och du sen blir utbytt. Var kommer det ifrån?

Det har jag i mig naturligt, för jag tycker det är viktigt. Jag har läst en del om att positiva tankar och energi ger resultat.

Jag tycker vi i LUGI är bra på att visa känslor. Inte bara jag, utan även Calle och Anton med flera.

Om hur förväntningarna på laget förändrats under säsongen

När jag intervjuade Ola inför säsongen så hade han väldigt svårt att sia om var ni stod.

Att vi är där vi är idag är helt otroligt. När jag kollade på truppen inför säsongen så var jag ärlig mot Robert Månsson. ”Kräver du att vi ska gå upp med detta lag så skriver jag inte på.”

Åldersstrukturen och tidigare karriärer tydde inte alls på en toppstrid. Men vi har haft en bra utveckling, inte minst på våra målvakter. Jag hade inte några tankar på att vi skulle slåss om sådana här platser. När jag vann med OV så hade alla spelare spelat i Ligan eller Allsvenskan tidigare.

Hur ser du själv på utvecklingen av säsongen?

Vi hade 8 poäng efter 6 matcher, det trodde jag inte med så mycket nytt som det var. Nya spelare, ny tränare, ny grupp.

Anledningen till att vi är här nu är att det finns ett oerhört starkt driv i denna trupp, många som vill träna mycket. Det finns väldigt lojala lagspelare. På slutet har vi inte spelat lika bra, men vi har ändå tagit en hel del poäng. Det är ett bevis på detta.

Anton Bengtssons roll som fystränare har också gjort stor skillnad. Kulturen för styrketräning har genomgått en stor förändring. Anton har även hjälpt mig personligen mycket med min fysik, som jag nämnde tidigare.

Är det någon spelare som du tycker har utvecklats fortare än vad du såg framför dig?

Svår fråga igen. Jag vill lyfta dom som kom från division 2-handboll, det är stor skillnad jämfört med Allsvenskan. Oscar Andersson, Alexander Kjaersgaard och Viggo Håkansson.

Men det är fler som bara spelat sporadiskt i A-laget tidigare som nu gör det mycket bra.

Om avslutningen av säsongen och en smygtitt uppåt

Hur mycket tittar du personligen på Skånelas resultat just nu?

Jag kollar all handboll som finns. Alla matcher i Ligan och i Allsvenskan kan jag tänka mig att titta på, så det är självklart att jag följer Skånela med stort intresse nu.

Då har LUGI två matcher kvar (när intervjun gjordes). Det är inte vilka matcher som helst?

Vad gäller derbyt imorgon så var det oerhört roligt med förra derbyt. Det var något helt nytt för mig. Jag har spelat ångestmatcher för att inte åka ur, slutspelsmatcher och semifinal i mästerskap, matcher för att gå upp. Men detta var något helt annat. Det ska bli väldigt roligt att få uppleva det igen. Vi är redo för den här pressen och har en bra chans att vinna.

Finns det spelare i H43 som du känner sedan tidigare?

Absolut, vissa har jag spelat ihop med tidigare i OV. Hugo Svensson skrev jag mitt examensarbete tillsammans med och han har även hyrt min lägenhet. Så här finns det spelare som är väldigt nära mig. Totalt sett tycker jag H43 har imponerat denna säsong. De är nykomlingar, men har ett väldigt bra lag och bred trupp.

Är det mer nerv innan match, eller under matchen?

Jag personligen är mycket mer nervös innan match. Jag tycker det är jobbigt att bara gå och vänta på matchen, vill hellre ha något att göra.

Sen finns det naturligtvis risk att man kan bli övertänd, men har man bara förberett sig med sin träning, med sömn och kost och vet att man har gjort vad man kan. Då blir man mindre nervös. Blir man nervös så är man inte sig själv.

Ett annat bra sätt att hantera nerv på är att bara göra det som vi tränat på. Vi gör bara det som vi tränat på innan.

Det är ju väldigt länge till nästa match sen. Nästan två veckor.

Ja så är det och förklaringen är ju att Leo Gegaj ska i väg med Kosovo under landslagsuppehållet.

Löser ni det här nu då?

Vi ska upp till Ligan på något sätt. Vinner vi inte serien så tar vi och går upp via kvalet. Nu är det slut med att säga att vi kommer topp-tio. Vi ska upp.

När (om) ni går upp kommer det också innebära en större förändring av truppen?

Jag håller inte helt med om det, jag tycker vår trupp har stor utvecklingspotential och vi har sett hur snabbt den här truppen kan utvecklas. Det finns ännu mer att hämta i den här i detta gäng. Det är framför allt rutin vi saknar i mina ögon.

Om tränaren Ola Månsson

Tillbaka till Ola, vad är hans positiva egenskaper som tränare?

Ett sammanfattande ord är att han är långsiktig. Han är duktig på att ta beslut som gör laget bättre om tre månader till om ett år.

Många tränare blir kortsiktiga för man vill ha resultat direkt och vinna nästa match. Men lite uppoffringar kortsiktigt kan ge resultat på lång sikt i stället. Det är Ola bra på.

Ola är också väldigt duktig på att få ihop en grupp och låter oss i hög grad skapa den själva också.

Och naturligtvis kommer frågan, är det något som Ola behöver utveckla?

Han tycker inte att den taktiska biten är så viktig. Han prioriterar ner den för att befrämja den långsiktiga biten. Jag tycker att det kunde vara en lite annorlunda balans i det. Sen har Ola delegerat anfallsspelet till Stoffe och mig, och det är bra.

Har du sagt detta till honom?

O ja, vi har haft stora diskussioner om det hemma. VI har samma tänk, det är bara fördelningen jag tycker kunde vara annorlunda. Vilket kan bero på att det jag är bra på, det tycker jag är viktigt.

Om LUGI

Du har spelat för fyra olika föreningar. Var känner du LUGI befinner sig i jämförelse och vad känner du för LUGI?

Lödde kommer alltid vara min klubb. Där kommer jag ifrån och jag kommer alltid ställa upp och jobba ideellt för dom.

OV Helsingborg är ju den klubb som jag förknippar mig med mest som elithandbollspelare, för jag var där så länge. Upplevde mycket under de åren.

Alingsås var ju ett otroligt äventyr och det är där jag haft det roligast, även om handbollen inte blev som jag tänkt mig.

LUGI. Jag har bara varit här denna säsong, men jag gillar att det är en förening på väg framåt. Det känns kul att det händer saker, Det händer på kansliet, det händer i truppen, det händer i föreningen och även på ungdomssidan. Jag är väldigt lojal mot det laget jag spelar i nu. Det är roligt att vara med i gruppen. Det är den tightaste gruppen jag upplevt i min karriär.

Om U-landslaget

Du har ju gjort ett stort antal U-kamper. Vad har du upplevt där?

Vi tar det dåliga först. Ett mästerskap försvann på grund av Covid och två mästerskap var jag korsbandsskadad.

Det häftigaste jag upplevt var U-20 EM i Portugal. Vi var inte tippade i toppen när vi kom dit, vår viktigaste spelare var skadad.

Jag var kapten för laget, en oerhörd stolthet över det. Vi gjorde en fantastisk turnering och gick till semifinal där vi mötte hemmanationen Portugal. Vi förlorade 24–25 efter en tuff publik och speciella domare. Jag är oerhört tacksam för denna positiva upplevelse personligen och med laget jag spelade i.

Om livet utanför handbollen

Förutom handboll, hur ser livet ut för dig då?

Jag har pluggat färdigt, en ekonomikandidat från Lunds universitet. Idag jobbar jag på Trelleborg AB som controller. Trivs mycket bra med det. Jobbar 75% så det fungerar väl med handbollen. Jag spelar golf på fritiden. Är sambo på Väster i en lägenhet och trivs väldigt bra med det.

Återigen, det är en ära att få sitta ner med ytterligare en nyckelperson inom föreningen. Tack Albert.

/Supportern Uffe Berg.