Uffe Berg intervjuar Joacim Ernstsson om hans roll som ordförande i Elitkommittén, LUGI-äventyret, att ha en fru som har fler A-landskamper och naturligtvis kommer vi inte undan det där med hjärtat heller.

Uffe Berg möter Joacim Ernstsson, ordförande i LUGI:s Elitkommitté och tidigare spelare i klubben, för en lite längre intervju.

Om händelserna där Joacims hjärta hamnat i fokus

En liknande fråga som Anton Sandström fick senast, är du aldrig trött på frågor om ditt hjärta? Vad som hände och var du befinner dig idag i relation till det?

Nej, det är jag faktiskt inte. Nu har det gått 11 år sedan det hände, det är en del av mig och det vore snarare konstigt att inte prata om det. Allting gick ju bra, så jag pratar gärna om det. Vilken tur jag hade och hur bra det gick.

Då börjar vi med det ämnet så vi kan gå vidare med andra delar i ditt handbollsliv.

Första incidenten, var det under SM-finalen, eller hade du känt någonting tidigare?

Nej är det enkla svaret. Det är ingen som vet när den här skadan på hjärtat uppstod. Så det var första gången under finalen jag märkte av det på riktigt.

Hur upptäckte du det, var det under spelet, eller på bänken?

Jag blev svimfärdig, kände inte igen min kropp. Som elitidrottare känner man sin kropp väldigt väl. Det kändes tydligt att något var fel, något jag aldrig upplevt tidigare. Men ingen visste vad det var, första prognosen efteråt var att jag fått ett blåmärke eller motsvarande en lårkaka på hjärtat. Jag gjorde alla tester som var lämpliga att göra, förutom att jag som elitidrottare redan hade gjort tester på hjärtat. Betydligt mer än vad en vanlig person går igenom.

Du hamnade bakom bänken i finalen. Vad fick du för behandling där?

Ingen aning, jag kommer inte ihåg supermycket. Matchen var i gång och det var väldigt stökigt. Jag upplevde det som konstigt och förstår om de övriga spelarna också upplevde det som konstigt och hade svårt att fokusera. Jag hade ingen uppfattning om matchen och vad som hände där. Jag var ganska borta.

Sen görs alla tester och kontroller, du får ok att spela igen. Det går 5 månader och vad händer sen?

Jag upplever att det som händer är samma sak, fast det går längre. Jag blir yr, sätter mig på knä och svimmar av. I efterhand har jag förstått att hjärtat rusar, arytmi, och sen svimmar man. Ibland rättar hjärtat till det själv, det var nog det som hände första gången.

Nu gick det så långt att hjärtat stannade. Det var en väldig tur att det skedde där det skedde.

Men hur långt gick det? Dog du där?

Hjärtat stannade. Dog? Det är ju en filosofisk fråga. Hjärtat stod still i ett par, tre minuter.

Jag satt ju på läktaren och grät. Jag var övertygad om att du dog framför våra ögon. När du lite senare kunde vinka till alla på väg in i ambulansen så var det oerhört skönt.

Jag har ju hört många som beskrivit sina upplevelser och jag känner ju inte igen något av detta. Jag var ju helt borta. Min fru kom precis när jag lyftes in i ambulansen och det hela var väldigt omtumlande för jag fattade inte vad som hänt. Det var nog mer intensivt och oroande för alla andra, jag uppfattade det bara som om jag svimmat av.

Sen blev det naturligtvis ännu mer kontroller och prover tagna?

Precis, ultraljud, magnetröntgen och man hittade en viss ärrvävnad på hjärtat. Sen fick jag en ICD, en typ av pacemaker insatt. Det är som att ha en hjärtstartare inopererad.

Pacemakern har slagit till 2 gånger. Första gången spelade jag paddel och svimmade av, andra gången körde jag intervall med Flickor 11 och då kände jag av det. Det var inte superkul, som en riktig hästspark.

Sen fick du ganska snabbt besked om att elithandbollen var slut?

Ja, fast jag var ju nästan halvpensionär redan då. Så det var inget svårt beslut att ta.

Jag var rustad för framtiden och var utbildad som mäklare och hade tänkt börja jobba inom snar framtid.

Sen fick du starta upp återstarten av den avbrutna matchen mot IFK Kristianstad. Hur kändes det?

Det var ganska skönt att alla såg att jag var med i matchen igen, även om det bara var för 2 sekunder och det blev ett bra avslut för mig.

Känner du dig helt frisk nu, eller är du orolig på något vis?

Jag kände mig ju frisk direkt efter (skratt). Det är ingen skillnad mot förut, förutom att alla pratar om det.

Om rollen i Elitkommittén

Anledningen till att just du blir intervjuad är att du är ordförande i LUGI:s Elitkommitté.

Vad innebär den rollen?

Det har förändrats lite senaste året. Tidigare var Håkan Lagerquist ordförande och jobbet var mycket mer operativt innan Robert Månsson kom in som Sportchef.

Det var en mycket stor utmaning att kunna sätta två Elitlag på banan innan vi fick förbättrad ekonomi och en tydligare riktning vart vi vill. Nu är Elitkommittén mer ett bollplank för de som behöver det. Tränare, spelare, Sportchef. Vi försöka hålla oss till en viss generell riktning som vi tidigare kommit överens om.Rent operativt gör vi inte så mycket nu. Vi är mer goa gubbar, vi skall ha trevligt med laget.

Jag hade en bild av att Elitkommittén jobbade med att hitta spelare och spelarrekryteringar.

Det är nu helt överlåtet till Robban och tränarna. Det var det vi insåg efter två år av förhandlingar med agenter och spelare att det här kan vi inte jobba med. Det är omöjligt för oss ideellt arbetande att hålla koll på spelare och hela den marknaden. Nu har vi hittat en balans, vi har hittat Robban som är en supervärvning och han har stenkoll på allt det operativa.

I min intervju med Robban pratade vi mycket om det här med vilket spel LUGI skall stå för, att spela samma typ av spel i några kullar neråt så att spelare känner igen sig när de tar ett kliv upp. Är ni involverade i det?

Även där är det bollplank och vi är helt överens om hur det skall se ut och vilken riktning vi skall ta. Målet för oss är att vi skall vara bollplank och säkerställa långtidsminnet i föreningen. Vi skall inte synas utan finnas om det behövs. Vi är samtidigt en stödfunktion, se till att det finns en lägenhet när det kommer en ny spelare. Ha lite koll på försäkringar och annat sådant.

Vilka sitter mer i Elitkommittén?

Nu är vi få, men starka. Tobbe Carlsson, Pelle Davidsson samt att vi fått in Fredrik Wictorin nyligen. Det vi saknar är kvinnor och det letar vi efter med ljus och lykta. Eftersom det inte är så mycket operativt så behöver vi inte vara så många, men vi vill vara rätt personer.

Hur blev du ordförande?

Håkan slutade och sen tittade man sig runt om för att se vilka som var kvar. Jag skojar bara, jag har suttit med i rätt många år, även tidigare när det var Herr Elitkommitté. Sen känner jag att jag är rätt så balanserad och långsiktig vilket passar bra för rollen.

Jag ser ju dig hyfsat ofta på plats när det är match. Hur mycket herr/dam ser du nu för tiden?

I stort sett alla hemmamatcher. Det är när det är andra plikter som gör att jag missar någon gång. Jag är ju tränare för min äldsta dotter och ibland krockar det. Sen jobbar jag ju också.

Om den egna karriären

Du är ju en västkust-kille. Spelade i Kroppskultur och Redbergslid innan du blev proffs i Danmark. Men sen när du skulle hem igen, hur blev det LUGI?

Det var Axnér som sålde in LUGI bra. Det satsades, vi hade ett riktigt bra lag och ett spännande projekt. Det var Tomas fel helt enkelt.

Min storebror hade också bott i Lund i många år. Jag kände Emme sedan tidigare. Lund är en fantastisk stad för barnen. Finns ingen bättre stad.

Känner du dig som Lunda-bo nu, eller lockar västkusten?

Nej, jag kan åka dit och hälsa på. Jag trivs väldigt bra i Lund och kommer nog inte flytta de närmaste 10 åren i varje fall. Jag har ingen direkt koll på vare sig Kroppskultur eller RIK längre. Bara rent allmänt handbollsmässigt, mest för att de spelar i samma serie som LUGI:s herrar.

I min intervju med Johan Zanotti säger han att du är den bäste manliga handbollsspelare han tränat. Vad tänkte du när du läste det?

Att han nog inte tränat så många spelare (skratt). Johan är rolig, väldigt kategorisk och självklart är det kul att höra.

Johan beskriver dig så här ”Joacims huvud och spelsmartness var unik, men han kunde varit bättre bakåt. Ernstsson anfallsmässigt absolut bäst.” Tankar?

Jag har ju aldrig skjutit hårdast, sprungit snabbast eller varit starkast. Hade kunnat vara det om jag tränat mer och rätt, men jag spelade väldigt mycket matcher. Kom med tidigt i A-laget, kanske för tidigt, och kompenserade detta med att bli smart.  Jag har alltid försökt göra mina medspelare bra. Det blev min roll och jag accepterade detta.

Det jag minns främst från din LUGI-karriär är två saker.

Det ena är när det var 6 mot 5 och vi spelade med 2 linjespelare. Då var det du som skulle göra valet.

Så var det, inte bara 6 mot 5 utan även annars i uppställt spel. Det viktiga är att vara lite farlig själv och kunna skjuta. Hade jag varit försvarare i det läget hade jag låtit mig själv skjuta. Dom var inte lika smarta där och då. (skratt).

Det andra är ju att du hade en speciell snurrfint. Hur kom du på den?

Den har nog funnits med hela karriären. Inte intränad, utan bara funnits där.

Den har väl fungerat ok, men hade jag varit lite mer explosiv och starkare så hade det blivit ännu bättre. Titta på Gegaj nu till exempel. Säkerställ att du är oberäknelig, det är otroligt viktigt i handboll.

Sen var du ju assisterande tränare i LUGI också?

Ja i ca 1,5 år. Det blev en del i min utfasning det också. Skönt att få en naturlig övergång till ett vanligt liv utanför handbollen. Först var det med Axnér och sen med Basti Rasmusson.

Om firma Axnér/Zanotti

Axnér sålde in LUGI berättade du, men hur var de som tränarpar? Vad var deras styrkor?

De var grymma på att entusiasmera oss och skapa rätt känsla i gruppen. Vi tränade inte som alla andra, mer korta fys-explosivt. De skapade en grupp som trivdes tillsammans, och spelade bra handboll också, även om det var stor åldersskillnad.

De är väldigt olika som personligheter och kompletterar varandra på ett bra sätt. De växlade ju mellan sig vem som var förste och andretränare så till slut det liksom bara en grå tränarmassa. De ville väldigt mycket, liksom spelarna så en väldigt fin balans där alla hade sin tydliga roll.

Något tränarpar kunde gjort annorlunda eller bättre?

Jag har aldrig funderat på det faktiskt, men de skulle ju kunnat göra så vi vann SM-guld.

Nej, jag tror inte det faktiskt. Vi gjorde en bra satsning och plockade upp en hel del yngre spelare. Vi la ribban väldigt högt och vi vann ju serien ett år också.

Vad tänkte du när Axnér blev förbundskapten för Sverige damer?

Det var jätteskoj och lite förvånande. Tomas har ju alltid haft en lite annorlunda relation till förbundet. Tomas var definitivt mogen uppdraget, vilket han ju visat med eftertryck. Det förvånar mig inte att han lyckas.

Tomas är ju en speciell person och en citatmaskin. Slänger ur sig en hel del metaforer som är helt klockrena och som man inte ens tänkt på. Har han kommit på dom här i förväg?

Till 100%. Han funderar och lagrar dom i en minnesbank och när det passar så tar han fram dom. Jag håller med dig, han är otroligt duktig på det. Han var grym som expertkommentator också. Han sköter sig oavsett vad han pysslar med.

Om sitt landslagsspel

VM-guld med U21 2003. Vad fanns det för blivande storspelare i det laget förutom en viss Jocke Ernstsson?

Jag var den minst namnkunnige där. Ett fantastiskt lag och alla blev elitspelare under lång tid framöver. Kim Andersson, Jonas Larholm, Lukas Karlsson, Anders Persson i mål, Fredrik Petersén, Lindahl, Olof Ask. Grymt lag helt enkelt.

Hur högt värderar du VM-guldet i din karriär?

Det var jätteroligt. Ungdomslagen hade ju historiskt inte varit så bra, det kom först efter oss där de vann flera gånger. De TV-sände t.o.m. från Brasilien och det var stort då. Jag är stolt och det här kan aldrig tas ifrån en. Världsmästare!!

32 A-landskamper, 42 mål. Det var mer än jag hade gissat på.

Det var inte jättemånga aktiva, det var många bänkspel.

Dina landskamper låg mellan 2001–2009, rätt många år där som betraktas som lite mörkare i Sveriges framgångsrika handbollshistoria. Eller är jag elak då?

Det gick väl åt helvete när jag kom med helt enkelt. (skratt). Kim, Larholm och jag var med som något slags knattekedja. Staffan Olsson, Wislander spelade fortfarande. Sen var det nog för stort glapp åldersmässigt. Boqvist var där emellan, annars var det rätt så tunt.De spelade kanske lite för länge, vi var för unga och sen inte så mycket emellan.

Jag är väldigt stolt över mina landskamper, men tyvärr har jag färre än min fru. Men det behöver du inte nämna. Hon har några få landskamper mer än vad jag har. Hon tycker det är intressant att prata om ibland. (suck)

Om proffslivet

Proffs i Danmark i rätt många år. Vad tänker du när du ser tillbaka? Vad var bra, något som var mindre bra?

Jag och min fru var proffs bägge två och spelade i samma klubb så det var ett härligt liv. Vi hade träffats i Sverige och sen vidare till Danmark. Ett underbart liv, inga problem. Mycket träning, men också mycket ledig tid, Man fick mat, boende och allting serverat. Vi hade inga barn ännu, så det var en dans på rosor. Enkelt och trevligt liv, underbara år. Inget negativt alls. Kolding först, där spelade jag inte så mycket. I Holstebro var det tvärtom, fick spela väldigt mycket. Vi vann cupen, något de aldrig hade gjort tidigare.

Om lite blandat

Bäste spelare du spelat med?

Stefan Lövgren 100%. Han var med i landslaget i början när jag kom med. En helt komplett handbollsspelare. Ingen jag spelat med som proffs kommer upp i Lövets klass heller.

Bäste tränare?

Det är svårare, vad är en bra tränare? Jag ser på tränare som att de är bra på olika saker. De kan vara bäst på en specifik detalj. Jag har ju haft Bengan som tränare till exempel. Han var ju bra på sitt sätt, sen Axnér var bra på sitt sätt, Zanotti bra på ett tredje sätt. Så den bästa tränaren är en kombination av olika egenskaper som jag sett hos mina olika tränare.

Visionen 2030?

Vi har stakat ut riktningen och vi följer den planen. Det är inget krav att vi måste gå upp i år. Jag tycker nog att herrarna överpresterar så här långt utifrån hur kort tid de spelat tillsammans. Det är imponerande. Damerna har haft lite skador och kanske har fått en reaktion på att det gick så bra förra säsongen. De kommer komma igen.

Jag reste ju med LUGI och dig 2014 ute i Europa och slogs av att jag tyckte du var så avslappnad och cool. Stressade aldrig vid incheckning utan tog det lugnt och gick på sist. Är du alltid så cool?

Jag brukar inte stressa upp mig i onödan och har ju varit ute och flugit förr.

Om profilerna i laget under din tid

Vad kan du ge oss om vissa av dessa LUGI-profiler?

Jakob Wickman Modigh? Trashtalker?

Jag spelade ju aldrig mot honom så jag har inte sett den sidan, men det stämmer säkert. Jakob var extremt duktig på att hitta vad var och en av motståndarna hade för svagheter. En fingertoppskänsla att hitta ömma punkter och sen trycka på dom. En sådan spelare vill alla ha i sitt lag. Det går inte att gömma sig, eller inte göra vad vi kommit överens om med den personen i laget. En utmärkt kapten.

Albin Tingsvall?

Fantastisk människa. Vi hade våra stunder runtom i Europa där vi satt och funderade på livet. Albin är så mycket mer än bara handboll. Supertrevlig på alla sätt.

Hampus Jildenbäck?

Också en karaktär som man inte vill vara utan. En kantspelare som skall lägga sig i allting. Hampus vet bäst helt enkelt. Som 9-metersspelare vill man ju bara att kantspelarna skall springa på kanten och göra mål. Men Hampus vill komma in och styra upp spelet och så. Han behövde hållas i kort koppel.

Han kom ju in ibland och sköt från 9-meter ändå?

Ja, men det var nog mest för att han trodde att han kunde det. (skratt) Men allvarligt talat, han hade ju sjukaste spänsten. Gummiband i hälsenorna.

På andra kanten. Gudmundsson, eller Gummi som han kallades?

Helt annorlunda. Han bara sprang och gjorde mål och var lite sur efteråt om det hänt något. Skövde-sur. En riktig härlig karaktär.

Anders Hallberg?

Anders har ju gått vidare nu och blivit tränare, det var ingen skräll. Vi hade bra kompanjonskap och vi kompletterade varandra bra.

En av mina personliga favoriter, Johannes Hippe?

Sjukt glad norrman. Alltid positiv och otroligt explosiv. En annorlunda spelartyp. Hippe är absolut inte helt ointelligent.

Umgicks ni privat också? Eller var det bara på och runt handbollsplanen?

Det var så många år emellan oss så det blev snarare små klickar som umgicks. Men många av oss åt lunch tillsammans på Glorias. Men det känns som att vi umgicks mer privat då än hur det är nu.

Om privatpersonen Joacim och var du befinner dig i livet nu

Vad finns det i övrigt om dig privat som vi inte känner till?

Jag bor i södra Lund. Vi har två döttrar, 12 och 14 år gamla. Jag arbetar som mäklare. Jag brukar skämta och säga att jag aldrig har jobbat i mitt liv. Enbart pysslat med handboll och nu som mäklare.

På fritiden spelar jag paddel och gillar att baka pizza. Medelålders mellanchef, och följer den utstakade mallen. Pizzaugn och paddel. Jag gillar vin, det goda livet helt enkelt.

Favoritpizzan då? Vilka ingredienser skall det vara enligt dig?

Har man bra råvaror och bra deg så är en vanlig Margherita oftast godast. Blir det en beställd sunk-pizza så gärna ananas, banan och curry.

Avslutningsvis vill jag tacka Jocke för den här otroligt roliga timmen tillsammans med stor humor och mycket skratt. Ser fram emot att ses nästa gång.

/Supportern Uffe Berg