Första intervjun för säsongen 26/27 och först ut är det starka nyförvärvet Hampus Olsson som drar på smilbanden tillsammans med supportern Uffe.

Om relationen till LUGI förr och nu efter flytten hit.

Hampus, du har ju spelat både i H43 och i HK Malmö. Två av LUGIS största 

lokalkonkurrenter. Vilken bild hade du av LUGI som förening och motståndare innan du kom hit? Ja när jag spelade i H43, det var ju några år sedan, var jag 18 år och fick knappt spela. H43 var tydlig lillebror och så har det väl alltid varit, att LUGI är storlaget i stan. 

Jag har alltid haft stor respekt för LUGI, samma i HK Malmö. Det var tuffa derbyn mot LUGI. Skånederbyn är alltid skånederbyn. 

Jag har aldrig varit insatt i hur LUGI fungerar, bakom kulisserna, som förening. 

Jag spelade med Simon Jeppsson i Erlangen och han har alltid pratat gott om LUGI. 

Vinröd kärlek är ju något som alltid kommit fram när jag pratat med gamla LUGI spelare. 

Har du sett LUGI som ett av de klassiska lagen i Elitserien/Handbollsligan? 

O ja, absolut!! För mig som Skånebarn så har LUGI alltid varit en gigant. 

Nu sitter du här som LUGI-spelare. Vad har du tagit in dom här månaderna?

Jag kommer från det tyska klimatet och det är verkligen natt och dag. 

Härligt här!! Det är mycket familjärt, alla tar hand om varandra på ett fint sätt. Hela laget och kansliet. 

När du var på väg hem från Erlangen, vem var det som tog kontakten?

Det var faktiskt Robban (Robert Månsson). VI har ju spelat ihop i HK Malmö så det var naturligt att han kontaktade mig. Jag har alltid haft en positiv bild av Robban och har inte ett ont ord att säga om honom. Det hjälpte ju också till förstås i riktning att ta ett beslut för LUGI. Robban presenterade projektet framåt med målen inför säsongen 2030. 

På vilket sätt passade Lund och LUGI in som ditt nästa steg i din karriär? Både handbollsmässigt och privat?

Min plan har alltid varit att komma hem till Sverige när jag fortfarande skulle ha ett antal år kvar i mig.  Robban ringde mig och övertygade mig om projektet. En perfekt avslutning för mig helt enkelt. 

Jag har skrivit ett treårskontrakt och jag kanske fortsätter efter det, men det känns som om det blir min sista klubb och jag vill vara med på den här resan som LUGI gör.

Handboll har varit så stor del i mitt liv, så jag vet faktiskt inte hur jag skall kunna lägga av. 

Om karriären fram till nu.

Du kommer ju från Trelleborg och representerade lite klubbar i närområdet som junior.

Jag tänkte vi kort skulle titta igenom din karriär och höra vad du tänker om respektive klubb. 

Det blev klart väldigt tidigt att det skulle bli handboll för mig. Pappa var handbollsspelare, liksom min storebror. Det var inte mycket till val där, handbollen var min familjs sport helt enkelt. Jag testade lite andra sporter också, men jag var bäst i handboll. En tydlig fördel var ju att jag är vänsterhänt också.

Jag har ju aldrig spelat i något juniorlandslag eller så.

Egentligen spelade jag knappt någon seniorhandboll förrän jag var 22. Rätt så medioker kantgubbe på bänken helt enkelt. 

Vad hände där, från ett år till ett annat? 

Jag bestämde mig för att skall jag göra något så får jag göra det ordentligt. Tränade mer, fixade till sömn, kost och var mer professionell. 100% fokus.

H43?

Mycket i kombination med att bli vuxen. Flyttade hemifrån och hade mitt första jobb i Lund. Kos var tränare, så det var hårda bud direkt, men jag spelade inte alls egentligen.

Zoran, Joakim Bååk och Oscar Jensen spelade i laget, alla hamnade i LUGI senare. Stoffe Geissler förstås, borde jag kanske nämnt först. (skratt).

Drott?

Jag fick inte förlängt i H43. Min pappa hade kontakter i Drott, så jag fick provträna och kom med i truppen. Jag började spela en del där, men drog tyvärr korsbandet. Sen åkte Drott ur och för mig personligen var det bra, för då fick jag spela mycket i Allsvenskan och utvecklades rejält. Från bänkgubbe till ordinarie.

HF Karlskrona?

Efter mycket spel och mål i Allsvenskan så fick jag ett samtal och erbjöds att bli förstaval i Handbollsligan. Blev ett naturligt steg för mig i min karriär. Fick stor frihet och blev ännu tryggare i mitt spel och fick större självförtroende.

HK Malmö?

Sen hörde Stian Tönnesen av sig och sa att han ville ha mig. Klart att det var smickrande, en topptränare ville ha mig till ett topplag. Första året var ett riktigt dåligt år för mig och jag hade Jim Andersson framför mig. Jim gjorde ju en väldigt bra säsong innan han gick vidare till Ystad. Sen blev det ett riktigt fullträff-år, vann skytteligan och kom med i årets lag i Handbollsligan. Stian var tuff i fysträningen så det var först nu som jag kroppsligen var redo för topphandboll. 

HC Erlangen?

Jag fick ett samtal och en chans att komma till Bundesliga som ju varit en dröm. Jag stämde av med min agent Åke Unger. Simon Jeppsson hade precis gått dit och utan Simon hade jag varit tveksam tror jag.  Det började väldigt bra, blev skadad tyvärr, men från år 3 så spelade jag i stort sett 60 minuter varje match. 

Sen kom den stora skadan, mötte Stuttgart borta. Vände snabbt, fick en liten knuff i ryggen och då sa knät typ hej då. Operation veckan efter och sen rehab i 11 månader. Men jag spelade de sista omgångarna i våras. Där och då visste jag inte vad som skulle ske vad gäller klubb, skulle det läka 100% etc.? Idag känner jag inte av skadan alls. 

Landslaget då?

Ja, en match har det blivit, mot Spanien. Tyvärr inget mål, fick ett läge…men tyvärr det bommade jag. Det hade varit kul att ha haft ett mål på Cv:t också.

Har varit reserv ett par gånger till, men jag har varit klassisk tredje/fjärde-gubbe hela proffssejouren. Niklas Ekberg och Daniel Pettersson har legat före hela tiden. Bara att erkänna att det var svårt att slå sig in där, men jag har varit uppe och nosat i varje fall.

Mer i detalj om LUGI.

När övergången var klar och annonserad så var där rätt mycket snack om att du skulle vara nyttig i försvaret och kunna spela tvåa. Det har inte skett så här långt?

Nej, jag håller med. Ola tycker väl att jag är dålig. Jag behöver träna mer kanske. Du får fråga Ola. (skratt). Allvarligt talat så är jag inte skolad till det, så det kan vara det att Ola tycker jag behöver tränas upp för att klara det. Jag känner själv att jag kan lösa den rollen.

Jag tycker det syns att du har en bra avslutsteknik och är bra i läget.

Sista matcherna har inte varit perfekta, men jag känner det själv också att jag har bra självförtroende när läget uppkommer. Men det handlar ju också om flow förstås. 

Som kantspelare, när du hoppar upp har du bestämt dig innan vad du skall göra?

Jag har aldrig koll innan, utan ser vad målvakten gör. Varenda gång jag har bestämt mig vad jag skall göra innan upphopp så missar jag. 

Jag var svag för Jildenbäck som hann dra en skottfint i luften innan han sköt dessutom.

Ja den skottfinten var helt sjuk. Jag förstår inte hur han hann med, det hade jag aldrig löst. 

Vad är din uppfattning om Ola Månsson så här långt?

Han är jättefin! (skratt).  

Han är faktiskt kanon och tar hand om sina spelare på ett sätt som jag inte är van vid från Tyskland. Mån om att vi spelare skall må bra. En fin egenskap. Ola är duktig på att anpassa spelet för det är ett djävla tempo på dom här unga killarna i LUGI. 

Nu springer vi något djävulskt, både på och utanför plan, på ett sätt jag inte gjort på sex år. Det är annorlunda träning här, i Tyskland sköter vi fysen vid sidan om. Här driver Anton Bengtsson på rejält. Jag har dragit nitlotten två gånger och varit med honom själv och då vill man ta i lite extra. Ola är väldigt bra på att få in i gruppen det han tror på. Gruppen säger ja och litar på honom. 

Vad säger du om det nya, unga, LUGI?

Jättespännande. Jag känner mig gammal.

Har inte tagit någon papparoll känner jag, men försöker hjälpa till med lite rutin och pratar med de som är nära mig på plan. Men ibland kör de unga killarna igång med sitt lingo i omklädningsrummet, då hänger jag inte med alls. Många av de här killarna har förutsättningar att gå hur långt som helst. Mycket lovande grupp.

Din kollega på samma position, Oskar Andersson, vad ser du hos honom?

Han är grym, jätteduktig. Riktig kanonmänniska, mycket ödmjuk. Han jobbar hårt och är hur stark som helst. 

Om starten på serien?

Vi kommer ju inte undan frågan vad du tycker om starten på säsongen?

Den riktiga starten var ju riktigt bra, sen har vi dalat lite i prestation.

Matcherna här i slutet har följt ungefär samma mönster. Vi tappar snabbt till ett antal måls underläge, sen kommer vi igen i andra halvlek. Men vi når inte riktigt fram och i slutändan är ser det jämnare ut än vad det egentligen var. Vi måste vara lite mer på tårna första kvarten. Det handlar förstås om att vi är ett ungt lag och behöver mer rutin.

Viktiga matcher framåt nu?

Så är det, men jag tycker med vår trupp skall vi inte behöva vara rädda för något lag. Vi skall kunna utmana alla i den här serien.

Målsättning?

Det är naturligtvis att hålla oss kvar i ligan. Målsättningen är naturligtvis också att bli bättre och bättre hela tiden och skall vi följa projektet så behöver vi hålla oss kvar.

Du pratar mycket om tempo, hur snabbt det går och att det springs fort. Det ger mycket mål framåt, men det släpps in en hel del mål bakåt också?

Ja, absolut. Vi är duktiga på att springa framåt, men mindre bra på att springa bakåt. 

Vi har inte vunnit kontringsmatcherna. Det är avgörande i dagens handboll. Vi behöver skapa möjligheter att kontra och det startar med försvar och målvakt. Laget behöver höja oss ett snäpp på alla plan.

Om straffar och utmaningarna där.

Nu skall vi prata lite straffar. Vem är förste straffskytt, du eller Hannes Carlsson?

Vi har ingen uttalad strategi där. Det är The Big Boss (Ola) som bestämmer och pekar beroende på vem som har flow och känner sig het. 

Är det klassiskt för övrigt? Den som börjar kör på tills den missar och då tar den andre över?

Det är olika där också. Skall jag skjuta så skjuter jag. Bommar jag så bestämmer Ola. Vid ett tillfälle tidigare under säsongen var det jag som skulle ta, men då hade Hannes precis satt några skott så då fick han köra i stället. Den skall in, oavsett vem som tar den.

Hur många varianter har du?

Jag har knappt några varianter alls. Jag är nog världens mest otekniske kantspelare. Jag önskar jag kunde knorra lite som de andra.

Varianterna är väl mer hårt höger eller hårt vänster. Det är samma där, jag har ingen plan när jag går fram.

Föredrar dock att köra en fint först så jag får lite rörelse på målvakten.

Apropå det, hur många målvakter gör samma rörelse vid själva skottet som vid finten och hur många byter?

Nu när du säger det så har nog ingen målvakt gjort samma rörelse på skottet som på finten. Det är ju ett bra tips, jag skall ju skjuta där han precis visat att han försökte rädda. Jag tar med mig den och provar i nästa match. Missar jag så pekar jag på dig på läktaren, då är det ditt fel. (skratt).

Om spelare du mött eller spelat med.

Vilken är den bästa spelare du spelat med?

I Sverige har jag ju spelat med Zoran Roganovic, det blir väl inte bättre än så?

Jag måste nämna Simon Jeppsson, det är riktigt coolt att jag spelat med honom. Otroligt duktig. Jag har aldrig fått så många skottlägen som när jag spelade med Simon. Han har en otrolig överblick och speluppfattning. 

Sen i landslaget förstås, då var ju alla där……och jag på läktaren. 

Svåraste motståndare och även målvakt?

Har inte haft någon målvakt som jag haft någon blockad för eller varit orolig för innan match. Men jag vet många som hade respekt för Niklas Landin på förhand. 

Ingen som stört nattsömnen alls faktiskt.

Vad gäller utespelare måste jag nämna Mathias Gidsel. Tråkigt svar, men han gör faktiskt nästan precis vad han vill. Man tänker att det är väl bara ta honom och sen slutar han med 12 mål den matchen ändå. Han är bara bäst.

Om livet utanför handbollen.

Hur ser livet ut utanför handbollen?

Jag har bosatt mig i Lund nu, köpt lägenhet och pluggar en 3-årig utbildning till fysioterapeut. Kör termin 1 nu och trivs jättebra, men det är jobbigt. Helt nytt liv att gå från 2 timmars träning om dagen till 8 timmars plugg. 

Jag räknar med att lära mig en del saker som det hade varit bra om jag kunnat tidigare i karriären.

Familj?

Jag hittade en tyska, Julia som hon heter, som jag plockade med mig hem. 

Julia har ingen handbollsbakgrund, utan hennes familj är klassiskt tyska och är en bryggerifamilj från Bayern.

Andra intressen?

Nu blir det mest handboll och plugg, men jag är en inbiten gäddfiskare. Jag får ingenting, men otroligt avkopplande. Golf har jag även ett vilande intresse för. 

Jag som supporter tackar Hampus för en avslappnad stund med otroligt mycket skratt.

Det är alltid spännande att träffa nya personer med LUGI-koppling och detta var en riktig höjdpunkt.

Lycka till Hampus med både handboll och studier framåt.

/Uffe Berg