LUGI Handboll har nåtts av det mycket sorgliga beskedet att Louis “Mommi” Flemister har gått bort efter en tids kamp mot cancer. Han blev 55 år.

Med Mommis bortgång har LUGI förlorat en av föreningens största spelare genom tiderna och många av oss har förlorat en vän, lagkamrat och förebild.

Mommi föddes och växte upp i Lund. Idrotten blev tidigt en självklar del av livet, med fotboll i Lunds BK, skolgårdsbasket och framför allt handboll i LUGI. Det var här som hans enastående talang, explosivitet och spelglädje skulle göra honom till en av klubbens mest omtyckta och beundrade profiler. I det legendariska P71-laget, “Sweet 71”, var Mommi med och lade grunden till det som många fortfarande betraktar som ett av de mest framgångsrika ungdomslagen i LUGIs historia. 

För Mommi var LUGI mycket mer än en handbollsklubb. Det var en plats där människor tog ansvar för varandra och där gemenskapen betydde allt. Han talade ofta varmt om de ledare och vuxna som såg honom, stöttade honom och hjälpte honom att växa. Eva Persson och Suzanne Trikson på LUGIs kansli, och tränarna för P71, Håkan Jönsson, Peter Kristiansson, Alice Jacobsen och Birthe “Buttan” Hansson hade stor betydelse för Mommi. 

På handbollsplanen var Mommi unik. Med sitt karaktäristiska hoppskott, sin spänst, sin kreativitet och sin förmåga att göra det oväntade blev han en publikfavorit. Samtidigt var han en lagspelare som inspirerade människor omkring sig.

Mellan 1989 och 2006 gjorde Mommi 1 221 mål för LUGIs herrlag, vilket fortfarande placerar honom som tvåa i föreningens målmaratontabell. Han var med och spelade hem SM-silver 1996 och representerade även Sverige på landslagsnivå.

Karriären tog honom vidare ut i Europa, bland annat till Bundesliga och HSG Nordhorn, innan han återvände till LUGI och senare avslutade sitt aktiva spelande efter ytterligare äventyr utomlands.

Men för Mommi handlade livet om mer än handboll.

Efter spelarkarriären valde han att verka i Liberia, landet där delar av hans familjs rötter fanns. Under många år engagerade han sig i projekt för ungdomar, fredsarbete och samhällsutveckling. Med samma mod, envishet och övertygelse som han visade på handbollsplanen arbetade han för att skapa möjligheter och trygghet för andra människor.

Mommi gick ofta sin egen väg. Han gjorde det med värme, integritet, humor och ett leende som många av oss kommer att minnas för alltid.

För alla som fick möjligheten att spela med honom, möta honom eller bara se honom bära den vinröda tröjan kommer han alltid att vara en del av LUGIs själ och historia.

Våra tankar går till mamma Motunde, systrarna Daisy och Miata, övrig familj och alla närstående i sorgen.

Tack för allt du gav LUGI.

Louis “Mommi” Flemister

1971-2026

Vila i frid.

Bild: Bildbyrån/ Avdo Bilkanovic