Uffe Berg möter Anton Sandström

Detta är femte intervjun i serien med lite djupare samtal där supportern Uffe Berg möter en nyckelperson i LUGI. Denna gång sitter Uffe ner med Herrlagets högernia Anton Sandström. Vi diskuterar bland annat Antons kärlek till föreningen, ansvaret som lades tidigt på hans axlar och den närmaste framtiden.

Om den mindre funktionella högerarmen.

I alla intervjuer och artiklar jag sett med dig är grundkontexten din högerarm och hur du lyckats bli elitspelare trots din sjukdom. Blir du aldrig trött på den vinkeln?

Jag är lite tudelad i det, men tycker mest att det är bra och roligt. Har mötts av mycket positiva reaktioner genom åren. Folk har känt sig inspirerade och har kontaktat till mig. T.ex. när vi mötte Hammarby borta hade jag haft kontakt med en pappa vars son har en liknande skada. Sonen kom och tittade och blev jätteinspirerad och ville sen själv spela handboll. Att kunna bli en inspirationskälla på det viset är oerhört positivt.

Å andra sidan vill jag till fullo bli betraktad som en handbollsspelare som spelar på samma villkor som övriga. Jag har inte blivit trött på det så här långt, men andra påpekar det ibland ”varför skrivs det inte att du är bra på det här och det här”? Jag störs inte av det dock.

Då släpper vi det nu och koncentrerar oss på handbollsspelaren och människan Anton.

Om LUGI-hjärtat och de många åren inom föreningen.

Mitt intryck är att du är väldigt mycket LUGI-kille. Beskriv din resa genom pojk- och juniorleden.

Jag inledde karriären i Klostergårdsskolan. Vi var sex killar från LUGI P04. Jag har spelat och varit i LUGI hela vägen sedan dess, i det som började i en liten och sammansvetsad grupp. Vi gick på alla A-lagsmatcher tillsammans. Vi var inte så framgångsrika dock. Lite klassiskt LUGI, alla skall spela och det skall vara roligt.

Parallellt spelade jag fotboll, men fortsatte med min handboll i föreningen. Det bara fortsatte upp genom lagen, där föreningen betyder väldigt mycket för mig.

LUGI har gett mig så otroligt mycket i form av vänner, minnen, upplevelser och resor. Jag betraktar mig ha ett stort LUGI-hjärta.

Skulle du betrakta dig som supporter också och följt A-laget, haft favoritspelare och så?

Ja verkligen, jag har stått mycket i klacken. Jag har klappat och trummat en hel del.

Vad har du haft för favoritspelare?

Albin Tingsvall var min favorit i unga år. Samma position och vänsterhänt som jag. Sen blev det Alfred Jönsson. Jag fortsatte följa laget, såg alla matcher och läste allt på sociala medier.

Hur kändes det då att komma upp i A-laget. Att få spela inför publik där kanske någon har dig som sin favorit?

Det minns jag fortfarande att det var en helt sjuk känsla. Det gick så fort. Pandemin kom, många slutade spela och plötsligt var jag med i seniorsammanhang. Det har känts väldigt naturligt att komma upp i A-laget. Alla där är välkomnande mot unga spelare.

När började du förstå att du faktiskt hade så mycket talang och tränade så bra att du var på väg mot A-laget?

Det har alltid varit mitt mål och min vision. Men kanske när jag var 15–16 och fick träna lite då och då med A-laget.

Om pappas påverkan.

Din pappa är ju gammal elitspelare och har gjort några landskamper. Har du haft press eller stöttning hemifrån?

Aldrig någon press. Pappa och resten av familjen har stöttat hela vägen. Pappa har varit väldigt tydlig med att det skall vara roligt med handboll, men ingen press hur mycket jag skulle träna. Pappa följer mer än någonsin just nu och ibland kan jag höra honom skrika på domaren. Bägge mina föräldrar är på alla mina matcher och kollar.

Om det tidiga ansvaret.

Du började ju spela i A-laget lite mer det året som LUGI ramlade ur Handbollsligan. Hur kändes det med ditt LUGI-hjärta att komma in i en sådan situation och sen ramla ur?

Om jag skall hålla det kort, det var hemskt.

Älskade att få spela, men laget var ungt och vi var tippade att ramla ur. Det kändes jobbigt och tungt i stunden för alla oss som var LUGI-killar. I början kändes det som att jag svikit klubben, men jag gick vidare. Det går inte att tänka på det viset för länge.

Efter att ni ramlat ur det året försvann ju många ur laget och helt plötsligt skulle du vara en av de bärande spelarna i laget.

Du blev ju även kapten efter Anton Bengtssons skada i laget. Hur gick tankarna då?

Det blev en stor förändring naturligtvis, sedan får man inte glömma att det är en stor skillnad mellan Handbollsligan och Allsvenskan. Jag fick stort förtroende av Nemanja och tränade på bra. Men den stora förändringen låg utanför handbollen. Det var att jag förväntades ta en stor ledarroll efter att jag blev kapten efter ca 9–10 omgångar.

Utvecklades du som människa utav det också?

Absolut. Det var naturligtvis jobbigt i och med att resultaten inte gick vår väg, men jag kände att jag växte in i det.

Hur har det fallit ut i år? Har du fortsatt som kapten?

Nej, det är Albert Månsson och Carl Lindqvist. De är väldigt duktiga på att se vad som är bäst för gruppen och har bra ledaregenskaper.

Det känns ganska skönt. Jag kände att det var en utmaning att se till gruppens bästa samtidigt som jag skulle se till mitt bästa och utvecklas själv. På längre sikt ser jag mig själv som en kaptenskandidat. Men idag är detta en bra lösning.

Vad är det häftigaste du upplevt som handbollsspelare.

Det måste vara JSM-guldet som vi vann 2022 mot Aranäs. Det var riktigt riktigt kul. De som är kvar från det laget är Sebbe Hall, Axel Janhall och jag. Jag var skadad i finalen, men det var riktigt coolt.

Lite mer om förra säsongen.

Hur hanterade ni som grupp det då det inte gick så bra som man kanske hade hoppats och sen helt plötsligt får en ny tränare.

Det är jättesvårt, särskilt när det inte går som man vill. Viktigt att vara positiv, göra roliga saker utanför planen. Man måste hålla ihop gruppen, värna om varandra. Inte bara tänka på det jobbiga sportsligt, utan acceptera att man bara inte är handbollsspelare. Det finns ett liv utanför.

Kontraktet säkrades ju först i absoluta slutskedet. Hur mycket ångest fanns det då?

Mycket, mycket ångest. Usch. Men vi kan bara fokusera på det vi kan påverka och det gick ju vägen till slut.

Om säsongens nya LUGI.

Det är ju i det närmaste ett helt nytt lag som ställs på benen i år, och sen ny tränare på det. Känner du ens igen dig?

Det är jättemycket som är nytt. Det är också en rolig utmaning. Alla tror på projektet och alla jobbar åt samma håll. Vi tränar sjukt mycket och alla accepterar och drar åt samma håll. Det är samma lokaler, men allt annat är förändrat.

Kan du konkretisera något som är nytt. Vad är annorlunda?

Vi tränar mer fysiskt, löpning och styrketräning. Vi tränar mindre handboll ur ett taktiskt perspektiv och mer för att lära oss att spela handboll från grunden. Varje spelare skall utvecklas snarare än att vi skall vinna den och den matchen. Det passar hela gruppen bra.

Kan vi ställa högre krav på årets trupp. Vinna fler matcher, spela bättre handboll?

Det känner jag verkligen. Våra unga spelare har blivit ett år äldre och vi har fått in spelare från Handbollsligan. Vi har ju också fått in ny tränare och ny sportchef. Det är mycket som skall sättas från grunden. Svårt att veta vilka krav det är rimligt att sätta på oss. Det kommer gå upp och ner.

Är det några av nyförvärven du är extra imponerad av?

Oskar Andersson, högersexa från Lödde Vikings. En helt otrolig handbollsspelare, många riktigt fina egenskaper. Han kommer från division 2, men man kan tro att han kommer från handbollsligan. Bra upphopp, distinkt skott.

Jakob Markoff spelar på samma position som jag och honom vill jag nämna. Högerhänt, Jakob tar väldigt få dåliga beslut. Bra försvarsspelare.

Har ni satt något konkret mål för laget inför nästa säsong?

Målsättningen är ju att vi skall placera oss bättre än förra året och det hoppas jag verkligen vi klarar av.

Jag som supporter tänker så här. Jag önskar att LUGI utmanar om en kvalplats och att vårens matcher verkligen gäller någonting.

Det är jättesvårt att säga hur det kommer bli, men till våren hoppas jag verkligen vi är ett av dom lagen som spelar bäst handboll. Gör vi det så skall vi ha en möjlighet att slåss om dom placeringarna.

Har du satt upp några mål för dig personligen?

Jag och Ola har pratat om att jag skall bli mer effektiv i målskyttet, göra mer assist och vara mer stabil i försvarsspelet. Jag är jättetacksam för den dialogen och det är viktigt att man är överens om det. Sen lever jag på att jag är väldigt rak i mitt spel, orädd och tar gärna en smäll. Det kommer jag naturligtvis fortsätta med.

Om Ola Månsson.

Vad kan vi säga om Ola som tränare?

Ola bryr sig väldigt mycket om sina spelare. Inte bara handbollsmässigt utan ännu mer utanför planen. Ola vill att alla skall må bra. Det är jag väldigt glad för och det är viktigt när vi är så unga. Flera har flyttat till Lund och kanske bor själv för första gången. Ola ser människan och personen bakom handbollsspelaren. Ola är väldigt ärlig i sitt sätt och kommunicerar mycket. Både på och efter träningen.

Rent handbollsmässigt vad har Ola förändrat där?

Framför allt ett enormt stort fokus på konditionsträning och springa med bollen. Vi skall trycka mycket mer, både i första- och andra-fas. Vi behöver föra den utvecklingen, springa med bollen och trycka. Det kommer nog vara vår främsta styrka.

Nya kombinationer som skall tränas in?

Det är det ju alltid, men vi har hållit det ganska simpelt. Hitta koncept som alla kan relatera till. Med så många nya så blir det ett begränsat antal kombinationer, inte tusentals. Det känns bra och tryggt.

Hur fungerar det med nya kombinationer? Är det bara tränaren som berättar, eller får ni spelare komma med förslag? Hur fungerar det rent praktiskt?

Det är en jättebra fråga. I år är det Christoffer Geissler, andretränare, som har varit ansvarig för anfallsspelet tillsammans med Albert Månsson. De har arbetat fram spelet som skall tränas in. Naturligtvis är både Ola och Robban med i diskussionerna också. Sen är vi överens om att vi skall hålla oss till det vi tränat in. Inte hitta på en massa egna idéer.

Vad är tanken i försvarsspelet?

Det har absolut blivit lite förändringar. Vi skall spela lite tightare än vad vi gjort tidigare. Alla treor är nya, så viktigt att hitta bra samspel där t.ex. med tvåorna.

Om Visionen 2030 som det pratats mycket om.

I varje intervju har vi återkommit till den uttalade visionen där bägge Elitlagen skall vara etablerade i toppen av respektive Handbollsliga. Är det realistiskt?

Ja, det tycker jag. Det är ett ambitiöst mål att vara där om 5 år. Många lag bedriver satsningar. Men vi behöver ha något att sträva mot, visa var föreningen vill vara. et hjälper också till att värva spelare. LUGI skall inte vara där vi är just nu, utan på sikt ett topplag i Handbollsligan. Jag tror på detta.

Om derbyna mot H43.

Har du markerat matchdatum för derbyna i kalendern redan?

Ja, det har jag absolut gjort. Har tittat framåt och tänkt att det kommer att bli riktigt roliga kvällar. Jag ser jättemycket fram emot det. Det är ju killar som jag mött under hela min uppväxt, där är gamla klasskamrater och gamla lagkamrater. Killar som jag följt under lång tid. Det skall bli jättehäftigt. Hoppas även på en fin inramning med massor av publik och att Lundaborna ställer upp så det blir fullsatt.

Hur ser du på H43, ärkerivalen?

Jag har en oerhörd respekt för den resan de har gjort och de har gjort det på ett annat sätt än vad vi gör. Det är coolt att de gått upp så snabbt från division 2. Tight sammanhållning i laget och stor respekt för det de gjort på sjukt kort tid. Det finns en klar rivalitet, utan att det blir hatiskt. Men det är en rivalitet som det är bra som handbollsstad att ha. Lagen pushar varandra för att bli bättre.

Om personen Anton Sandström.

Om vi glömmer handbollen, vem är personen bakom elithandbollsspelaren?

Jag har precis börjat plugga Systemvetenskap på Ekonomihögskolan. Jag är ganska aktiv, tycker om att hänga med familj och vänner. Har nyligen flyttat så jag bor själv. Jag gillar att spela basket.

Jag jobbar tillsammans med Sabina Jacobsen med eleverna på Järnåkraskolan som går på Handbollsprofilen. Det gör jag 4 gånger i veckan. Det är verkligen jättekul att få jobba med handboll och barns utveckling.

Sen är jag ansvarig för LUGI Handball Camp tillsammans med Axel Janhall. LUGI Handball Camp är fyra gånger per år, under loven. Höstlov, sportlov och två gånger på sommarlov. Spelare fån alla klubbar är välkomna att anmäla sig. Det är som ett läger, man tränar 9-15 varje dag. I somras hade vi på två läger med sammanlagt 400 deltagare mellan 10-14 år. Axel och jag är projektledare för detta, och plockar in A- och U-lagsspelare som hjälper till som tränare.

Hur fick du denna roll?

Ja det är lite spännande. De som hade hållit i det tidigare valde att sluta, sen var det inte riktigt någon som ville dra i det och så fick Axel och jag frågan. Mest av en slump faktiskt. Det är som att driva ett litet mini-företag. Det är mycket planering som skall gå ihop. Budgetar, sponsorer, fixa mat, köpa tröjor. Men jättenyttigt och jättekul för Axel och mig. Vi har utvecklats väldigt mycket bägge två.