SUPPORTERINTERVJU: Uffe Berg möter Johan Zanotti, tränare för LUGI:s damelitlag.

Vi följer upp med en andra intervju i serien av supporterintervjuer med att sitta ned med Johan Zanotti, tränare för LUGI:s Damelitlag. Johan är en välkänd profil för den handbollsintresserade i Lund och vi gräver oss ned i hans långa tränarkarriär och hur han ser på handboll i allmänhet och LUGI i synnerhet.

Om Zanottis image i en ny generation handbollstränare
VI har ju känt varandra i mer än 10 år och första gången jag såg dig var när du tränade IFK Trelleborg i en match mot LUGI. Det var mer än aura av rockstjärna runt dig än att du såg ut som en handbollstränare. Förstår du vad jag menar?
Matchen du relaterar till vann Trelleborg och det var Styckets (Andreas Nilsson) debut. Han gjorde 9 mål på 9 avslut. Jag förstår vad du menar. När jag kom fram som tränare var jag den ende av tränarna som hade tatueringar, piercings och långt rufsigt hår. Jag kom i början av en generationsväxling. Det var Blombäck, Ola Lindgren, Staffan, Rustan m fl som man kämpade med och jag tror inte att någon av dem har tatueringar eller liknande. Det ligger väl i min personlighet att jag inte lämnar någon oberörd, säger vad jag tycker och står för det.

Om sin tränargärning så här långt
Varför blev du handbollstränare? Är det som vanligt att du inte var tillräckligt bra i handboll själv?
Jag var inte helt kass, det var jag inte, men alldeles för lat. Jag hade nog andra intressen. Jag reste mycket och annat. Jag började som PRAO hos Olas pappa Bengt Månsson. I Kävlinge var det starka ledare med starka värderingar. Ledarna och tränare i hallen var fantastiska, vilket säkert styrde mig åt tränargärningen. Utan dem hade jag absolut inte varit där jag är idag! Så jag började där när jag var 15 år och fick mitt första egna lag när jag var 16-17.

Jag har tittat på din Wikipedia-sida och tänkte att vi kort skulle gå igenom din tränargärning för att höra vad du tänker om respektive period?
Oj, har jag en Wikipedia-sida, det visste jag inte!

Kävlinge HK: Grundpelaren där allt startade. Jag har ett oerhört stort hjärta för Kävlinge. Jag hade inte varit där jag är idag utan Kävlinge HK. Har mycket att tacka dem för.

Skånela IF: Första riktiga jobbet där jag blev proffstränare. Skånela har en riktig handbollskultur i Vikingahallen. Riktig rock´n´roll, skitigt och där tränar man hårt. En fantastisk tid. Kickoffen för mig och första möjligheten att kunna leva på min hobby.

IFK Trelleborg: Första elitseriejobbet för mig. Laget som inte var bjudna på festen, men vi smet in bakvägen ändå. En främlingslegion. Vi plockade spelare från både när och fjärran. Mycket hårt jobb, men oerhört skoj.

LUGI Handboll: Fick frågan att träna LUGI, men ville vara assisterande och blev det till Uffe Sandgren, som lärde mig jättemycket. Uffe var, till skillnad från mig, oerhört strukturerad. Efter 2 år fick han inte förlängt och jag tackade ja till att bli huvudtränare. Tomas Axnér kom in som assisterande. Han gick mer eller mindre direkt från H43:s till LUGI:s omklädningsrum. Vi jobbade ihop i fyra år.

Men bytte ni inte roller vid något tillfälle?
Det smög sig på. Första året var jag huvudtränare, sedan delade vi på det år två och tredje året vände vi på det. Jag blev assisterande och jag börja lägga mycket kraft på ungdomslagen, ner till PB för att vi ville utveckla/utbilda och därmed kunna plocka upp fler spelare underifrån. Men träningen delade vi på med tydliga roller. Jag ansvarade för försvarsspelet och Tomas hade anfallsdelen.

Apropå Tomas, hur är din och Tomas relation idag?
Vi är mycket goda vänner. Vi snackas vid ofta och våra döttrar är fortfarande jättegoda vänner.

Vi hoppar vidare i karriären – Runar?
En ny lärdom, utomlands för första gången. Runar är också kultur, norsk handbollskultur. En storklubb som precis som LUGI var inne i en kris när jag kom dit. Vi jobbade hårt och redde ut det. Idag är de på en bra plats, litet som LUGI. Jag har fortfarande bra kontakt med dem.

Team Sydhavsöerne?
Nära Maribo, Danmark. Precis som Runar ville de börja om. Satsa på lokala spelare. När jag kom fanns där två egna produkter. När jag lämnade var där ca elva. Roligt jobb. Fick erbjudande att fortsätta men bestämde mig för att ta en paus. Där och då slutade jag upp med att vara handbollstränare.

Men visst var du förbundskapten för Grönland också?
Jo, det var då jag hade slutat. Älskar snö, is och kallt så jag kunde ju inte missa Grönland. Ingen får missa Nuuk. Grönland är ett magiskt land.

Om att sluta som handbollstränare
Du säger ju rakt ut att du slutade som handbollstränare. Vad gjorde du istället?
Jag kände mig som en riktigt dålig pappa med mina arbetstider och så litet jag träffade min dotter. Tänkte att det här är inte varför jag blev pappa. Så jag började jobba på en så kallad efterskola, då jag är utbildad lärare i grunden. Blev ett Svenssonliv, men utan detta val hade jag inte haft den relation jag har med min dotter idag. Jag valde att försöka bli en bättre pappa. Familjen före karriären och det betydde att jag tackade nej till ett antal jobb under fem år, men det var det värt!

Om yrket som handbollstränare
När förstod du att du var så skicklig att du skulle kunna försörja dig som tränare?
Jag har aldrig sett det så, att jag skulle vara en bra/skicklig tränare. Jag har liksom aldrig jagat detta, utan snarare följt en passion, jag tycker om att leda, ta beslut och jobba med människor. Tuffa beslut är de roligaste, det är de som utvecklar dig.

Vad har tränaren Zanotti utvecklat mest sedan tiden i Kävlinge?
Det är mitt ledarskap som utvecklats. Jag var kanske väldigt mycket mer ”öststat” förr. Den ledarstilen hade jag nog inte orkat ha idag. Det handlar väl mycket om att Jag skulle bevisa saker och få bekräftelse hela tiden. Det behovet har jag inte på samma sätt idag.

Vad känner du att du står för som tränare, inte avseende ledarskap utan rent handbollsmässigt?
Tittar du på hur LUGI:s damer spelar nu så personifierar det väldigt mycket hur jag vill att vi skall spela. Vi springer mest, högt tempo, hur vi driver bollen, hur vi slår om från försvar till anfall och vågar spela över zoner. Jag vill skapa tuffa spelare som tar tuffa beslut, hårda beslut. Det är det jag gillar. Jag säger ofta att vår plan B är att göra plan A ännu bättre. Vi måste utvecklas oavbrutet, men inte ändra oavbrutet så fort det gnisslar lite!

Vad är dina svagheter som tränare?
Jag är oerhört förvirrad. Fullt kaos. Innanför linjerna har jag full koll på vad jag vill, men utanför är jag glad att jag har min fru och hennes kalender, och innan träning gör Mads Lyhne Nielsen ett stort jobb. Ja, det gör nog tjejerna också som kan klara ut det.

Om återkomsten till LUGIHandboll
Hur gick det till bakom kulisserna när du kom tillbaka till LUGI?
Det var inte så mycket kulisser utan det mesta skedde inför öppen ridå. Emme startade en utvecklingsgrupp när han kom tillbaka och där ingick jag. Sen gick det inte bra för damerna och jag fick frågan om jag ville hjälpa till. Jag är uppfostrad med att när en vän frågar om hjälp ställer man upp. Vi hittade en lösning med mitt jobb i Danmark och jag började pendla två gånger i veckan. Det var inte alls självklart att det skulle bli en fortsättning, jag hade ju ett bra liv i Danmark. Jag försökte snarare hjälpa LUGI att hitta en tränare, jag var inte ens med på listan. Sedan föll saker på plats och vi kunde flytta hem och då var jag helt plötsligt tränare för LUGI igen.

Vad är största skillnaden att träna herrar och damer?
Jag hade bara tränat Kävlinges damer i sex månader innan jag kom till LUGI. Och skulle man ta den tiden som referens hade jag nog inte fått jobbet i LUGI Dam. Jag hävdar att det inte är någon skillnad. Jag har precis samma ledarskap nu som jag hade i t ex Runar. Jag har bara en kostym och får köra med den helt enkelt.

Vad är största skillnaden mellan det LUGI som du lämnade 2014 och det du kom tillbaka till?
Som det är nu idag tycker jag inte att det är någon skillnad. Skulle möjligen säga att det är bättre! Men när jag kom i januari 2024, då var det skillnad. Då gick jag in till Emme och sa att det här är inte det LUGI jag lämnade. Det vi håller på med nu, där känner jag igen mig. Med organisation, kultursättning, hård träning, satsa på ungdomarna och att vi alla skall vara stolt över LUGI.

Om visionen att LUGI skall vara ett topplag om fem år för både herrar och damer
Vad säger du om LUGI Handbolls vision?
Det är absolut realistiskt. Många pratar om återtåg, men återtåg är mycket större än att bara gå upp i Handbollsligan. Återtåg handlar om att hela föreningen skall vara med. Organisatoriskt, spelarmässigt, spelmässigt, träningsmässigt och inte minst kulturmässigt.

Om att det förväntas att det skall gå fortare för damerna? Blir det en press?
Damerna är lite längre fram. Spelarna kommer nästa säsong vara ett år äldre och mer erfarna. Inte så stor omsättning i truppen. Många har tagit ett djävla ansvar och vuxit i sina roller detta år. Det blir ingen press, jag är för gammal för det. Vi har kontinuitet och lugn och ro i gruppen.

Vad krävs av damerna för att ta steget upp nästa säsong?
Vi skall fortsätta med det spår vi är inne på nu. Vi måste vara hela, skadade spelare vinner inga matcher. Det kommande året blir oerhört spännande.

Om litet blandat
Hur ser du på 7 mot 6-spel?
Av ren princip, jag är en av många som hatar 7-6. för det första bjuder det inte publiken på någonting och för det andra tycker jag inte att det är handboll. Det är snarare beachhandboll. Det tar bort allt det jag vill stå för, som fart och fläkt. Jag vill inte spela 7-6.

Blir du aldrig trött på handbollshallarna?
Nej, jag fick ju min paus på fem år. Jag gillar att åka buss till bortamatcher, kolla på någon juste serie. Jag sitter aldrig och klipper eller skriver anteckningar om tidigare eller kommande matcher. Jag kopplar av helt enkelt.

Vilken är den bästa spelaren du tränat?
Jag har haft turen att träna många bra spelare. Jag skulle säga, på herrsidan, Joacim Ernstsson. På damsidan är det utan konkurrens Bella Gulldén. Jag har varit lyckligt lottad och fått träna många extremt skickliga spelare. Jag brukar alltid säga att jag alltid har världens bästa spelare i mitt lag, om någon frågar. Sedan finns det ju spelare som man bygger något mer än bara handboll med, som Anders Hallberg som jag haft en otrolig relation med i många år. Tränade honom under väldigt många år, både i Kävlinge och i LUGI. Otroligt skoj att se att det går bra för honom i Kristianstad nu.

Din relation till publiken i Kristianstad och DEN där incidenten?
Det var under Trelleborgstiden. Jag hade en tendens att ta av mig tröjan efter matcher. Det var i en kvalmatch för att hålla oss kvar. Kristianstad har en avgörande straff, som målvakten räddar. Kastade upp tröjan till det jag trodde var Trelleborgsklacken, men det var det inte. Det var den orangea delen av publiken och den kom tillbaka snabbt. Totalt nedspottad var den. Min vidare relation till Kristianstads publik senare kan väl bäst beskrivas som hatkärlek. Alltid kul att när en kaxig jävel förlorar.

En sak som hållit mig sömnlös personligen – hade LUGI vunnit SM 2014 om Hampus Jildenbäck inte lobbat i det avgörande läget?
Det står 21-18 där. Alingsås vänder spelet och Hallberg får en utvisning i hemlöpet. Jag skyller inte på Jildenbäck, även om jag brukar retas med honom om just detta när vi ses. Den stora katastrofen som stjälpte oss var ju i stället när Ernstsson ligger med hjärtstartare bakom bänken och att matchen inte bryts. Vi hade spelare som sneglade mer bakom bänken än på spelet, trots att de var på plan. Jag kan fortfarande vara besviken på mig själv. Varför gick jag inte bara ut mitt på planen, eller ställde mig rakt framför delegaten, och såg till att matchen bröts? Idag hade jag gjort det direkt. Det gnager mig än idag, att vi inte var tuffare, mer bestämda och tog tag i det på något sätt.

Varför bröt inte domare eller delegat?
Jag tror inte de förstod hur illa det var. Ingen skugga skall falla på dom. Detta var en helt ny situation för dem också. Tror ingen visste hur illa det var utom läkarna bakom bänken.

Då tackar jag för att jag fick chansen att sitta ned med dig igen efter 10-års tid och höra om dina unika erfarenheter och var LUGI är på väg någonstans!