Ge Hampus vinrött ikväll!

I och med att pappa spelade handboll har Hampus Jildenbäck mer eller mindre vuxit upp i idrottshallar och har handboll i blodet. Efter att ha provat olika bollsporter som liten föll valet ändå på handboll i 7-årsåldern och han har spelat aktivt sedan dess.

H-Jildenba ̈ckHampus spelade två år för LUGI och därefter med Tumba tills de åkte ur Elitserien. Nya utmaningar var en självklarhet för honom och resan gick till Bodö i Norge där han spelade i 3 år. Han flyttade därefter hyfsat många mil söderut, till Oslo, där han var kvar ytterligare ett år. Han trivdes bra i Norge med givande träningar och mycket speltid men att han accepterade erbjudandet från LUGI ångrar han inte. “Jag känner mig hemma i klubben, det är ett jättebra lag och jag har fått mer och mer förtroende från tränarna.”
                
Att känna förtroende från tränarna är viktigt för Hampus och att kunna känna att det är okej att misslyckas ibland. “Jo, det är väl så ibland att Thomas säger att jag inte ska vara riktigt så kreativ” säger han och skrattar.

Utanför handbollen läser Hampus nationalekonomi där han till sommaren har en kandidat. “Det är viktigt att ha en utbildning så man inte får panik när handbollskarriären närmar sig slutet”, menar han.

På frågan vad han gör på sin fritid, utöver handboll och studier tänker han efter en stund. Till sist svarar han “Ja, det vanliga... umgås med kompisar.” Han berättar att laget är väldigt sammansvetsat och ofta träffas utanför handbollsplanen.

Han blir lika fundersam över när jag frågar om bästa handbollsminnet. Svaret landar till slut på ungdomstiden, USM, JSM och Partille Cup. Och så att vinna över Hannover.

Jag undrar över hur mycket man verkligen märker av stödet från publiken när man väl är på planen och spelar.
“När det är tryck i hallen så blir man peppad och när man gör mål och hör publiken så kommer adrenalinet. Spelar man borta där publiken är på motståndarlagets sida, ja, då knyter man näven och bara spelar på.”

Jag får ett litet, för mig, oväntat svar när jag frågar vilka förebilder eller idoler han haft inom sporten. “Jo, det är Kenneth Andersson, sommaren -94. Med sin segergest. Det har jag sett hur många gånger som helst på VHS och jag önskar verkligen jag hade varit vuxen då.” Intresset för fotboll har avtagit med åren men favoritlagen är Djurgården och Liverpool.

Vem vill Hampus ta en selfie med... “Kan jag välja vem som helst? I så fall väljer jag Jesus. Fatta vilken king man varit över hela världen.”

Hampus har kontrakt med LUGI två år framöver och jag får intrycket att han är en kille som fokuserar på nuet - framtiden erbjuder det som den erbjuder och nya utmaningar är inget han räds.

Ikväll är en av de viktigaste matcherna på länge för LUGI. Vinst mot Kristianstad innebär final. Se nu till att Hampus - och resten laget - slipper knyta nävarna ikväll - förse honom med vinröd energi!!!

Snart börjar det. Endast timmar kvar tills vi vet om det blir en femte match eller - troligen? - en final.

FORZA LUGI

 

 

Text: Terése Gunnarsdotter

Bild: Fredrik Rosengren

Fler nyheter från Herrar